ponnyglada

Jag känner hur tårara bränner bakom ögonlocken. Det är ett år sen, ett år sen Kalle gick omkull i hagen. Ett helt år. Jag kan inte fatta att det är sant.
- Hur är det Pao ?
Jag vänder mig om mot Moa som ser forskande på mig.
- Jodå... Säger jag avaktande.
- Men ärligt, hur mår du ?
- Jag mår bra har jag ju sagt ! Fräser jag och går därifrån. Men genast får jag dåligt samvete, det var ju inte Moas fel att Kalle gick omkull... Men jag orkar inte gå tillbaka och förklara, så jag tar med mig macen och går in och sätter mig i biblioteket. Jag brukar inte vara en sån som läser, men det finns inget annat att göra under denna håltimmen.
- Hej Pau! Kom och sätt dig ! Mikaela klappar på stolen bredvid henne.
- Okej. Säger jag lite tveksamt.
Jag tar min dator och går dit.
- Hej ! Mikaela ler stort.
- Hej.. Jag ler tillbaka, för att inte vara taskig, men innuti vill jag bara springa därifrån.
- Hur är det ?
- Bra, själv ? Jag försöker le stort, men antar att det bara är en grimas.
- Jodå !
Vi pratar lite tills det ringer in, och jag skyndar mig hem efter skolan.

- Heej tjejen ! Mamma ler när hon får syn på mig. " Jag hade tänkt åka till stan, är du på?"
- Nej tack.
- Jaha, okej då, men då ses vi sen, tjingeling !
Mamma försvinner ut genom dörren och jag hör hur hon startar bilen och åker iväg. Ännu en kväll ensam. Ända sen pappa och Miriam dog i den där bilolyckan för 2 år sen har mamma börjat åka till stan. Sen kommer hon hem sent på kvällarna. Jag brydde mig inte , ända tills Kalle dog. Precis, Kalle är död. Han bröt nacken i hagen. Och det var för precis ett år sen. Inte för att jag precis bryr mig nu heller, men nu finns det ingen som kan trösta. De på ridskolan erbjöd mig både Beauty och Ching Chan , ( Ching Chan är en av svergies bästa d-ponnyer i hoppning ) och Erika, Kalles förra ägare, sa att jag när som helst fick komma och rida Lizzy, hennes fina storhäst som går internattionell dressyr, Kalles förra hag och stallkompis. Jag går och sätter mig vid datan, och går in på "mina bilder" Jag kollar igenom alla, fullt med bilder på mig och Kalle. På blåbärstävlingen för 3 år sen, uteritten med Maja och Yatzy förra sommaren, och massa bilder från första dagen, och sista dagen med honom, när Hanna kom ut med sin systemkamera och fottade. Efter det åkte jag till Cypern i en vecka, och när jag kom hem ringde Erika och sa att Kalle låg i helsingborg med stora nackskador. Vi skulle precis åka dit när hon ringde igen , och sa att han hade dött, bara 12 år gammal, och jag hade haft han sen han var 7 år. Min fina Kalle, död. Efter det red jag bara Tulpan, en fin d-ponny som stog hos Miriam ända tills hon sålde honom till någon i löddeköpinge. Sen fick jag rida hennes storhäst lite, Kapten, ända tills han blev halt och hon blev tvungen att avliva honom. Så alla hästar jag älskade, försvann. Mamma ville köpa Indiana till mig, ett jättefint skäcksto på 4 år, en d-ponny efter Solitaire, men jag orkade inte med att ha häst. Men Solitaire ville jag ha, så jag blev fodervärd på honom, eftersom de visste att jag inte mådde så bra. Det var Maja som ägde Solitaire, tills vi fick köpa honom. Så jag har ändå en ponny nu. Men vi har kastrerat honom, vi kan inte ha en hingst. jag har redan tävlat en L:b med honom, vinst. Fick segertäcke och allt. Jag tar en macka och tar på mig ridkläderna, för att sticka ut och cykla till Erika. Ska rida både Lizzy och Solitaire, fast Lizzy är dräktig med Solitaire. Lizzy behöver bara tränas på lite markarbete, medans Solle måste gå stenhård dressyr för Lotta. Jag rider båda , och de går finfint, sen cyklar jag hem och lägger mig. Och i mina drömmar finns bara jag och Kalle. ♥ // Olivia :))))